Det finns fler som tvivlar

Även om det alltid känns bra om man har åsiktsfränder så blev jag lite extra tagen av att en av papporna till FN:s Millenniemål också är skeptisk till att ett enda av målen kommer att uppnås. Enda möjligheten är att våra politiska ledare tar sitt ansvar i utformningen av de så kallade post-Millenniemålen. Då kanske det finns en ny chans att inkludera människor med funktionsnedsättningar. Jag läste om detta i Sidas nyhetsblad OmVärlden så det är säkert väl underbyggt.

Mottagning för Jan Eliasson

Som representant för det civila samhället deltog jag i går på en mottagning på UD för FN:s nyutnämnde biträdande generalsekreterare Jan Eliasson. Han gratulerades av församlade f.d ministrar, politiker från utrikesutskottet och så förstås flera av min sort dvs. civila samhällets representanter. Han berättade lite om hur han såg på sitt nya uppdrag som innebär att han ansvarar för utvecklingssamarbete, konflikthantering och övergripande globala frågor.
Då jag fick en liten pratstund med Eliasson berömde jag honom för hans tajming då han som dåvarande ordförande i generalsförsamlingen i augusti 2006 gratulerade arbetsgruppen som just kommit överens om sitt förslag till ny konvention om Rättigheter för personer med funktionsnedsättning. På min fråga försäkrade han att principen om alla människors lika värde är grundläggande och jag därför kan vara säker på hans intresse att genomföra konventionen i sitt nya uppdrag.
Under mingle fick jag också tillfälle att prata lite med biståndsminister Gunilla Carlsson, som stod som värd för mottagningen. Detta tillsammans med flera möjligheter att prata med politiker ansvariga för biståndsfrågor och kollegor i branschen gjorde att jag kunde summera ett relativt gott resultat av kvällen på UD.

Utvärdering av hjälpinsatser

Det här blogginlägget ingår i Centrum för lättlästs bloggstafett om språk, makt och demokrati. Centrum för lättläst arbetar för allas rätt till litteratur, nyheter och information utifrån var och ens förutsättningar. Mer information om bloggstafetten och fler blogginlägg hittar du på Centrum för lättlästs hemsida. Adressen är www.lattlast.se/bloggstafett.

Den 2 april deltog jag i ett seminarium på Sida med temat Utvärdering av 50 års hjälpinsatser. Det handlade om 50 års samarbete med länderna Vietnam, Laos och Sri Lanka. Seminariet var i Hörsalen och eftersom jag vet sedan tidigare att det saknas hörselslinga, så satte jag mig längst fram för att kunna höra presentationerna.

Det var en glad och förväntansfull stämning bland deltagarna som fyllde salen.Många som arbetat tidigare på Sida möttes av stora kramen av kollegor.

När personen som gjort utvärderingen började prata blev jag och flera andra bekymrade för det var jättesvårt att höra vad han sa. Presentationen var på engelska vilket jag var förberedd på, men han pratade otydligt och svagt och det var därför svårt att uppfatta . Inbjuden ambassadör somnade strax in att döma av ljudliga snarkningar.

Utvärderingen gick ut på att se vad som fungerar och vad som inte fungerar i biståndssamarbetet. Mest lyckosamt var samarbetet med Vietnam som medfört en positiv utveckling för landet med en tydligt minskad fattigdom. Även i Laos hade samarbetet bestått av en tydlig fattigdomsbekämpning, men resultatet var inte lika tydligt. Sämst hade resultatet varit i Sri Lanka, mycket beroende på den väpnade konflikt som pågått stor del av perioden. Ett positivt resultat där var familjeplanering som lett till att antal barn i genomsnitt minskat per familj från 5 barn 1958 till 2 barn i dag.

När gästerna från samarbetsländerna fick ordet blev det mer intressant och det var inga svårigheter att uppfatta. Jag tror att det berodde på att gästen från Vietnam utstrålade en så stark känsla av engagemang. han beskrev hur positivt han upplever de vänskapsband som knöts mellan våra länder från den svåra tid då Hanoi bombades och som Olof Palme, dåvarande statsminister, så starkt tog avstånd från i sitt så kallade jultal 1972. De vänskapsband som knöts av denna solidaritet kan besökare uppleva än i dag då man som svensk besöker Vietnam.

Nu vill jag lämna över stafettpinnen till en annan bloggare som ska fortsätta debatten. Nästa bloggare är Maria Johansson, förbundsordförande i DHR blogg på www.dhr.se

svar från UD om Rio + 20

Sent om länge fick jag svar på min fråga om på vilket sätt människor med funktionsnedsättningar inkluderas i regeringens förberedelsearbete inför Rio + 20. Gunilla Carlsson hade inte tid att svara själv men svaret var positivt hållet till att Shia finns med på olika möten som arrangeras men innehöll väl inte precis något svar på min fråga, eller vad säger ni själva om svaret nedan:

Hej Roland,

Tack för din fråga till biståndsminister Gunilla Carlsson. Jag har blivit ombedd att svara dig. Jag beklagar det sena svaret.

Roligt att du uppskattade lanseringen av rapporten "A Future Worth Choosing". Biståndsminister Gunilla Carlssons utgångspunkt för arbetet med hållbar utveckling, som medlem i Högnivåpanelen för global hållbar utveckling liksom ansvarig minister för Rio +20, är att sätta människan i centrum och utgå från varje människas möjligheter och behov. Varje människas rätt att forma sitt liv och påverka utvecklingen i sitt samhälle ses som en grundläggande förutsättning för hållbar utveckling. I grunden handlar det om att inte diskriminera människor och om att de mänskliga rättigheterna är universella och gäller för alla människor.

Panelen konstaterar inledningsvis i rapporten "Resilient People, Resilient Planet: A future worh choosing" att vi måste prioritera rättvisa och att alla i befolkningen ges möjligheter i samhället. Detta perspektiv genomsyrar hela rapporten och rekommendationerna.

I det förberedande arbetet inför FN:s konferens om hållbar utveckling i Rio de Janeiro 20-22 juni, lägger vi stor vikt vid att föra dialog med olika grupper från civilsamhället. Vi arrangerar regelbundet möten om detta och har positivt noterat att Shia deltagit vid flertalet av dessa möten.


Vänliga hälsningar,

Aaron Korewa
Utrikesdepartementet

"funktionshindrades rättigheter ligger kvar och skvalpar"

På morgonen har jag deltagit i ett frukost möte som FN-förbundet anordnat med miljöambassadör Annika Markovic som är Sveriges chefsförhandlare inför RIO + 20, FN:s konferens om hållbar utveckling.

Vår miljöambassadör hoppas på att konferensen ska leda till ett hopp för att ett mer hållbart samhälle blir möjligt. Det hållbara globala samhället ska förena de tre perspektiven; en god tillväxtekonomi, sociala aspekter och inte minst miljömässiga hänsyn.

FN-arbetet har hittills varit starkt fokuserat på att Millenniemålen uppfylls till 2015. De handlar bl.a. om att minska fattigdomen till hälften och ett absolut mål att alla barn kan gå i skolan. Redan vet vi att flera mål inte kommer att uppfyllas och arbetet med att formulera ett antal hållbarhetsmål är vad som kommer att prägla det fortsatta arbetet.

Den svenska regeringen kommer att lyfta fram mänskliga rättigheter och demokrati, jämställdhet och ungdomars deltagande i den fortsatta processen.

Med tanke på att personer med funktionsnedsättningars rättigheter försummats i arbetet med Millenniemålen ställde jag frågan hur detta perspektiv kommer till uttryck i hållbarhetsarbetet. Vi är många i funktionshinderrörelsen som känner oro över att detta hittills inte alls kommit till uttryck. Vi menar att ingen hållbar utveckling är möjlig om regeringar fortsätter att utestänga en stor del av befolkningen som i utvecklingsländerna är de mest fattiga och diskriminerade. Hur beaktas FN-konventionen om våra rättigheter med krav på deltagande och tillgänglighet?

Ambassadören svarade att detta perspektiv är en del av prioriteringen av frågan om mänskliga rättigheter. På vilket sätt särskilda grupper ska finnas med i skrivningarna kommer först att diskuteras i slutskedet av arbetet. "De kommer att ligga kvar att skvalpa". Flera regeringar har inte alls samma syn på hur dessa frågor ska prioriteras.

Av detta svar känner jag mig knappast lugnad och inte heller av det svar som jag ännu inte fått från Gunilla Carlsson, biståndsministern.

Global hållbarhet

Jag deltog i fredags i biståndsminister Gunilla Carlssons lansering av rapporten"A Future Worth Choosing". I rapporten framtagen av FN:s högnivåpanel för global hållbarhet på uppdrag av FN:s generalsekreterare, presenteras en global vision för hållbar tillväxt och välstånd. Biståndsminister Carlsson diskuterade rapporten med Johan Rockström, chef för Sthlm Resilience Center och Klas Eklund, senior economist.

Alla var överens om att rapporten var intressant, viktig och användbar inför Rio + 20 mötet i juni om global hållbarhet med betoning av människan i centrum och mänskliga rättigheter och demokrati.

Min fråga om hur tydligt inkludering av människor med funktionsnedsättning kommer till uttryck i rapporten och i förberedelsearbetet inför Rio fick jag inte utrymme att ställa men jag har ställt den på nätet till biståndsministern så svar följer säkert inom kort.

Två år efter jordbävningen på Haiti

Besök Fotografiska museet och se världsfotografen Ron Havivs foton. Han kom till Haiti på morgonen efter jordskalvet för två år sedan och blev på så sätt en av de första som dokumenterade katastrofen.

I går fick jag tillfälle att höra honom berätta vad som driver honom och hur han arbetar, på ett seminarium på Fotografiska museet, som arrangerats i anslutning till hans utställning. Han återvände till Haiti strax före jul och utställningen är ett sätt att påminna oss om denna katastrof även om det hela tiden kommer nya.

Seminariet anordnades i samarbete med unicef som skrivit en rapport om läget för Haitis barn två år efter katastrofen. Mycket har blivit bättre men fortfarande lever en halv miljon människor i tältläger. Vid återuppbyggnaden får många barn det bättre än de hade det före katastrofen. Inriktningen är att alla barn skall gå i skolan utan kostnad. Vid ett samtal jag hade med unicefs ansvariga på plats, på tillfälligt besök i Sverige, kunde hon rapportera att det nu finns en tydlig inriktning mot att barn med funktionsnedsättningar omfattas av insatserna. Kanske kan jag få fortsatta rapporteringar om detta.

ECPAT berättade vid seminariet om sitt arbete för att motverka en sexuell exploatering av barn. Risken för detta är mycket större vid en katastrof med oskyddat boende och det kaos som i viss utsträckning fortfarande råder.

Gå och se utställningen som gör dig övertygad om att stödja fortsatta hjälpinsatser.